Idag är det torsdag, den tjugoandra söndagen efter Pingst, en vanlig dag utan fasta. I evangeliet ville lärjungarna låta eld falla över en samaritisk by som inte tog emot Jesus. Han stoppade dem: Människosonen har inte kommit för att fördärva, utan för att frälsa. Det är en berättelse om vår egen vrede. Så lätt är det att bestämma att någon inte förtjänar nåd, och så svårt att komma ihåg att också vi en gång räddades utan någon förtjänst av vår sida. Idag minns Kyrkan den heliga Anastasia Romana, som levde i Rom under mitten av 200-talet, i förföljelsens tid. Hon led martyrdöden för Kristi skull. Minnet av hennes fasthet och stilla mod har bevarats. Hennes bedrift påminner oss om att trohet mot Gud ibland kräver enkelhet och uthållighet. Mina kära, låt denna dag bli stilla och god. Må det i svåra samtal finnas tålamod i stället för irritation, och må det finnas plats för nåd i hjärtat. Må Herren välsigna er och bevara er i frid. Heliga Anastasia, bed till Gud för oss.